Grekiska igen men mysigt

20111128-143100.jpg

Sitter på grekiska lektionen, har inte gjort läxan men trivs ändå rätt bra här. Är glad idag och då känns allting lättare. Ser fram emot den här veckan, det känns som om det som ska göras får plats och att det också finns rum för en del lattjo (:

Ps ni ska få se mitt finna adventspynt så fort jag kommer hem och kan fota!

Ordens liv i mitt liv

 

Såg detta först i Fredriks blogg. Här är en blandad kompot av alla ord jag använder här i bloggen. Du kan göra ditt egna lilla ordmoln av all möjlig text eller en hemsida t.ex din blogg på den här trevliga hemsidan Wordel.

För att se bättre klicka på bilden så blir den stor!

Kära radikalfeminister

Varför är jag bara en tillräckligt bra kvinna om jag klär mig manligt? Har en manlig frisyr, sitter manligt, och pratar manligt? Varför räknas jag som förtryckt och oinformerad bara för att jag inte gillar våldsuppmaningar och extremism? Varför är jag en svag kvinna för att jag älskar en man? För att jag inte hatar min far? Eller föraktar min bror?

Varför får jag inte stå bredvid er på barrikaderna i läppstift och högklackat?

Hur kan ni vara så naiva att ni påstår att allt är männens fel? Har vi inget eget ansvar för våra liv? Gör vi inga egna val? Har vi inget eget ansvar för att vi kallar varandra för horor och slampor? Ser ner på varandra och snackar skit om varandra? Jag är den första att stå upp och säga att det finns enorma strukturella problem tro inte att jag inte upplevt dem bara för att jag har långt hår, kjol och rakar mig under armarna. Jag har upplevt minst lika mycket våld, missgynnande och ner tystande som er andra.

Det jag inte förstår är va fan är meningen med kvinnokamp om jag inte får vara kvinna på det sätt jag själv väljer?

Varför känns det som jag måste kämpa mer mot er än mot män för att få vara mig själv? Vad får er att tro att ni vet bättre än jag vad som skulle göra mitt liv bättre?

Där igen…

Ibland så läser jag igenom mina gamla blogg inlägg. Ikväll är en sån kväll.

Imponeras av de vackra formuleringarna i inlägget från den 6 aug. Så poetiskt ibland undrar jag om det verkligen är jag som skrivit.

Just nu är jag lite inspirationslös men det är ingen fara ni kan bara läsa inlägget från den 4 sept, det är samma läge. Nu är jag där igen. Trött och slut. Lättretlig och irriterad. Dödstrött och för stressig och uppe i varv för att komma till ro och sova. Har glömt rutinerna, den egna tiden, sömnen, bönen, vilan och istället springer jag bara omkring.

Suck… Att man aldrig lär sig!

Behöver fylla på…

Det blir tungt när veckan blir för full. Vaknade imorse super trött med spänningshuvudvärk. Har blivit alldeles för lite sömn den här veckan och jag längtar efter egen tid. Vill hinna skrota runt hemma och ta de lugnt men veckan bara flyger på och tjocknar till mer och mer. Ikväll var den enda lediga kvällen och nu försvinner den när jag fick byta KU vecka. KU är superkul missförstå mig rätt men det blir för mycket.
Vi får se de ska nog funka men det känns tungt. Jag behöver få vara själv. Promenera. Fundera. Läsa. Be. Fylla på kraft.