En sjuk flickas underhållning

Jag har nu varit sängliggandes i tre dagar och det är sådär lagom kul. Som tur är har vi Netflix så de senast två dagarna har jag sett en hel del av världens bästa motorprogram, Top Gear.

För er som inte har koll på den här sidan av mig eller inte kan Top Gear så ligger det till som följer: Min pappas farbror byggde F1 bilar i sitt garage och jag är uppvuxen med F1 på söndagarna som ett stående inslag, en av syrrans stora drömmar är att bygga F1 bilar och pappa älskar bilar och motorcyklar och sörjer än att hans senaste motorcykel dog i en krasch på Gotland Ring. Top Gear är BBC’s stora motor program, de kör de coolaste och snabbaste bilarna och gör de mest galna reportagen och sammanfattningsvis så är allt detta skället till att jag har körkort trots att jag är uppvuxen i Stockholms innerstad.

Jag är uppvuxen med en kärlek till bilar och motorsport och ar alltid velat köra och ha bil, samtidigt är jag uppvuxen i stan. Jag lärde mig köra bil i en VW golf och jag tror det har färgat mig som bilälskare. För medan jag verkligen gillar sportbilar  och kan dregla efter en porsche och beundra en koenigsegg, så när det kommer till bilar jag själv skulle vilja ha så är små bilar mer min grej. Fick jag välja en bil imorgon skulle det vara en VW golf. Den är liten på utsidan men rymlig inuti, den vänder på ett frimärke och är supersmidig att parkera i stan. Inte så rock n’ roll men väldigt fin.

När det gäller saker med två hjul så älskar jag att cykla men jag är lite av en fegis, jag vågar inte cykla fort och är hela tiden rädd för att sladda. Därför har jag faktiskt aldrig ens kört en moped men jag älskar att åka motorcykel och ljudet är helt underbart. Jag har alltid velat ha en supercool retro vespa men egentligen vet jag inte om det är för mig.

När jag såg på Top Gear idag så påmindes jag om att när jag och Marcus var i Rom så upptäckta jag det kanske bästa mellantinget mellan en liten bil och en snygg retro vespa. Nämligen en fiat 500!

Visst är den snygg! Jag älskar retro linjerna och att den är så liten och nätt. Den här bilen hade inga problem med Roms smala gränder, och om det inte var nog så kommer den i en massa fina pastel färger t. ex. den här fina vintage gröna färgen från 60-talet.

Om man kan bortse från den sliskiga italienaren så är den himla fin i den här blå färgen.

 

 

Som vanligt är den inte lika underbar som sin föregångare men i den nya får man faktiskt plats med folk där bak!

 

Ni stilmedvetna citybor må förstå varför detta är min älsklings bil just nu men för er andra kan jag kanske trösta er med att den här Ford GT40:n var min älsklingsbil under hela gymnasiet och att jag fortfarande tycker att den är fantastisk!

Dundersjuk

Idag är andra dagen jag spenderar i sängen. Har blivit dunder förkyld vilket imorse toppades av en sväng “jag-vill-dö-huvudvärk”. Den börjar släppa nu men skit det va inte något jag kan rekommendera. Det är verkligen det värsta jag vet att vakna med huvudvärk. Marcus har varit jättefin och tagit hand om mig, lagat mat, köpt glass och idag kom med frukost på sängen när jag vaknade andra gången och värken nästan släppt.

Ända positiva med att vara sjuk är att jag kan ligga och leka med iPaden hela dagarna, ja förutom när jag små sover.

Hoppas ni har det bättre, släng kyss (vill ju inte smitta er)

Min vecka i bilder

Har varit lite glest med bloggandet i veckan. Blir lätt så när det är mycket på gång, och i veckan var det verkligen fullt upp.

På måndag var jag på PIUS under dan och på kvällen möte jag upp med fina vänner på teologpuben och firade G&T monday.

Det var mycket snack om påvens kommande avgång. Även om vi lyckades undvika det i Stiftsgruppen för att istället tala om HBTQ & Kyrkan.

På onsdagen medan jag var på insparksfest på skolan (mindre lyckad placering på askonsdagen) hade Marcus fått hem den här och två till fina skolplanscher till vårt vardagsrum. Lite mer passande för fastan kanske.

På torsdagen var det alla hjärtans dag, det firades först med frukost på sängen sen med lyxig middag i form av skaldjurs platå.

På fredagen var det kläddag på PIUS där vi fick möjlighet att klämma och känna lite på det vi om ett tag ska klä oss i. På bilden ser ni lite av min inspiration, tänker mig något i stil med den Ingrid som står i mitten har. På kvällen bar det av till Ulrika på inflyttningsfest, så trevligt att jag glömde fota!

Lördagen kantades av inflyttningsfikan och tvåårskalas och avslutades med lyxmiddag lagad av svärfar och melokväll, även detta missade kameran. Men här ser ni lite spår efter svärföräldrarnas besök.

På söndagen åkte vi till Boländerna för att köpa en frysbox. Sen skulle vi till IKEA för att köpa lite småplock typ ljus och umgås med svärföräldrarna som skulle välja kök till sin stuga som de håller på och renoverar. Det hela slutade med att vi kom hem med en frys men också en hel del annat!

Här ser ni Marcus med den nya frysen som sen fick flytta lite för att göra plats för…

… de nya köksmöblerna!

Den väldigt roliga om än väl fullspäckad veckan avslutades med att blommorna fick lite TLC, särskilt den här murgrönan som fick en ny ram att klättra på.

Hur har er vecka varit?

Invigning

Idag tog vi lång sovmorgon, så skönt det borde man få göra varje måndag. Sen gick jag upp och bakade scones för att inviga våra nya köksmöbler.

Så här fina blir de om man skär ut dem med ett glas, tack mamma för tipset! Receptet hittade jag här, en hel sajt bara för scones. Idag blev det klassiska men jag måste prova några andra varianter en annan gång. Några tips?

Så här fint blev det. Skönt med gott om plats!

Kärleksfrukost

Idag väckte jag Marcus med frukost på sängen och några kärleksgåvor. Det blev väldigt mysigt, vi mumsade på nybakat bröd och kollade på Bones i sängen. Marcus blev väldigt glad för sin kaffekvarn och lyxiga bönor. Ikväll ska vi ut på en överraskningskväll som han planerat, tror det blir riktigt mysigt.

Hoppas ni också har en fin alla hjärtans dag!

Amerikansk afton

Idag skulle ha varit en rejäl pluggdag men så blev det inte. Efter ett studiebesök i Korskyrkan och lite lunch somnade vi på soffan. Den här gången gjorde det dock inte så värst mycket för jag kom på att uppgiften ska vara inne först imorgon kväll. Istället blev det ett Skypesamtal till min kompis Calle som fyller år och en kväll av USA inspirerat Netflix tittande.

Kvällen toppades med B&J’s och mumsiga peanut butter sandwiches!

Utlovad bild

Hade ju lovat att visa bild på hur det blev med löparen i köket.

Nu blir det mer pyssel i soffan, ackompanjerat av QX galan.

Stora pysseldagen

Idag har kontoret förvandlats till pysselverkstad.
Först ut så har jag hittat jättefina färgglad galgar på Åhléns som jag fixat till så att inte tröjorna ska glida av.

Busenkelt. Det ända du behöver är en limpistol, finns billigt på t. ex. Panduro. Sen ringlar du lim på galgens “axlar”, så blir de inte så hala.

Limpistol kan man annars ha till mycket. T. ex. till att undvika tjafs om var de gamla tändstickorna (;

Sen blev de lite våriga med det här superfina pappret, även det från Åhléns.

Sen så fick den här loppis ramen lite fint innehåll. Tror den blir sött på toa.

Mysmorgon

Mysmorgon. Läste precis ut Allt i Hemmets februari nummer och ser fram emot att sätta tänderna i Älskade Hem men ska nog spara lite på det. Har jagat detta nummer i typ två veckor så jag vill njuta rejält av det. Tror det blir en sväng på Pinterest först. Ska leta lite blogg ämnen.

Näthatet – eller de offentliga kvinnornas verklighet

Såg tyvärr eller som tur är inte veckans Uppdrag granskning. Men måste dela med mig av Isabellas historia. Att detta är ens en människas verklighet är helt oacceptabelt att det sen är allt fler kvinnors vardag är skrämmande!

Min story, näthatet http://Blondinbella.se/

Jag såg såklart Uppdrag Granskning ikväll, först bestämde jag mig för att inte kolla för att jag inte orkar dra upp skräcken inombords men så bestämde jag mig för att göra det ändå, det gick helt okej. Näthat har varit min vardag sedan jag var 16 år. I flera års tid så har jag dagligen fått se kommentarer och mail om att jag borde dö eller våldtas. Dom två sakerna det är det vanligaste typen av hot för min del. Varje dag i sex års tid. Det är klart att det blir en vardag som man vänjer sig vid, hur sjukt det än är. Jag har också provat att hålla tyst om det, för att inte ge personerna plats men det eskalerar i alla fall, och samma sak blir det om jag väljer att prata om det, jag kommer aldrig undan.

Ibland har det hänt värre saker. En kväll efter att jag hade medverkat i Förkväll så ringer en man och säger att han ska döda mig, han uppger min adress. En annan kväll så står en kvinna och bankar på dörren och skriker genom brevinkastet att hon ska klippa av mina fingrar och posta dom till mig. Hon var arg något jag hade skrivit. En dag kommer en kille upp på mitt kontor och kastar en flådd mink på mig. En kväll när jag är hemma så ser jag bland mitt kommentarsfält att en man är på väg med ett tåg från Malmö till Stockholm och ska hem till mig med en yxa och våldta mig. Adressen skriver han ut i bloggen. Ankomstiden på tåget med. Jag får sedan nog och flyttar. I nya lägenheten så kommer det brev från en man som vill äta upp mig, steka mina bröst i smör. När jag har gått ut i media om hans brev så kommer nya, från en ny person direkt i brevinkastet, utan frimärke. Jag får ordna med personlig vakt varje kväll då jag ska hem. Under tiden som jag byter till säkerhetsdörr så hinner det komma brev i brevinkastet med avföring och män som har kladdat ner papper med deras sperma. Landar ner på min dörrmatta.

När jag är 17 så befinner jag mig i Italien och blir utsatt för ett sexuellt övergrepp med fingrar uppkörda av en äldre man på en nattklubb, så hårt att jag börjar blöda och får uppsöka en gynekolog. Jag försöker polisanmäla på plats men de går inte utan vittne. Jag flyger hem till Sverige, berättar vad som har hänt i tron om att hjälpa andra. Istället blir jag utsatt för ett fruktansvärt hat på nätet med tusentals kommenterar att jag får skylla mig själv, eller att jag förtjänar det.

Det tog oerhört hårt.

Jag flyttar igen till en lägenhet i ett bostadsrättsområde som är vana med personer som är offentliga, kameror precis överallt och en vaktmästare som ofta är i trappuppgången. Där, för första gången är jag trygg. Jag kan sova normalt på nätterna igen. Träffar Odd, flyttar ihop, bloggerskan Kissie skriver ut min adress på hennes blogg första veckan som vi bor i lägenheten och samma kväll står det en man utanför vår dörr som vill prata med mig, han är obehaglig och ger sig inte. Jag börjar skrika, får upp dörren tack och lov och låser. Nu har vi ett bra säkerhetssystem hemma som är svindyrt.

Men brev med killars sperma fortsätter att komma.

Idag öppnar jag inte breven själv hemma utan Odd öppnar allt, jag har fått en form av skräck inför post. Mailen går först till min assistent innan jag får se dom, mycket sållas. Det är min vardag. Näthatet och det vanliga hatet är fruktansvärt. Idag har jag gjort 11 polisanmälningar. Inget har någonsin gått vidare. Visst vänjer man sig, jag har gått i 1,5 års kbt för rädslan och jag mår bättre. Och aldrig någonsin kommer det här att få mig sluta jobba med det jag gör. Hatet får ju aldrig vinna. Men visst tär det på mig och alla andra tusentals kvinnor som utsätts för det här dagligen.

Tack Bella för att du delar din historia.