Varför är jag bara en tillräckligt bra kvinna om jag klär mig manligt? Har en manlig frisyr, sitter manligt, och pratar manligt? Varför räknas jag som förtryckt och oinformerad bara för att jag inte gillar våldsuppmaningar och extremism? Varför är jag en svag kvinna för att jag älskar en man? För att jag inte hatar min far? Eller föraktar min bror?
Varför får jag inte stå bredvid er på barrikaderna i läppstift och högklackat?
Hur kan ni vara så naiva att ni påstår att allt är männens fel? Har vi inget eget ansvar för våra liv? Gör vi inga egna val? Har vi inget eget ansvar för att vi kallar varandra för horor och slampor? Ser ner på varandra och snackar skit om varandra? Jag är den första att stå upp och säga att det finns enorma strukturella problem tro inte att jag inte upplevt dem bara för att jag har långt hår, kjol och rakar mig under armarna. Jag har upplevt minst lika mycket våld, missgynnande och ner tystande som er andra.
Det jag inte förstår är va fan är meningen med kvinnokamp om jag inte får vara kvinna på det sätt jag själv väljer?
Varför känns det som jag måste kämpa mer mot er än mot män för att få vara mig själv? Vad får er att tro att ni vet bättre än jag vad som skulle göra mitt liv bättre?
Under ett fikonträd som jesus inte gillade 