Jag har nu varit sängliggandes i tre dagar och det är sådär lagom kul. Som tur är har vi Netflix så de senast två dagarna har jag sett en hel del av världens bästa motorprogram, Top Gear.
För er som inte har koll på den här sidan av mig eller inte kan Top Gear så ligger det till som följer: Min pappas farbror byggde F1 bilar i sitt garage och jag är uppvuxen med F1 på söndagarna som ett stående inslag, en av syrrans stora drömmar är att bygga F1 bilar och pappa älskar bilar och motorcyklar och sörjer än att hans senaste motorcykel dog i en krasch på Gotland Ring. Top Gear är BBC’s stora motor program, de kör de coolaste och snabbaste bilarna och gör de mest galna reportagen och sammanfattningsvis så är allt detta skället till att jag har körkort trots att jag är uppvuxen i Stockholms innerstad.
Jag är uppvuxen med en kärlek till bilar och motorsport och ar alltid velat köra och ha bil, samtidigt är jag uppvuxen i stan. Jag lärde mig köra bil i en VW golf och jag tror det har färgat mig som bilälskare. För medan jag verkligen gillar sportbilar och kan dregla efter en porsche och beundra en koenigsegg, så när det kommer till bilar jag själv skulle vilja ha så är små bilar mer min grej. Fick jag välja en bil imorgon skulle det vara en VW golf. Den är liten på utsidan men rymlig inuti, den vänder på ett frimärke och är supersmidig att parkera i stan. Inte så rock n’ roll men väldigt fin.
När det gäller saker med två hjul så älskar jag att cykla men jag är lite av en fegis, jag vågar inte cykla fort och är hela tiden rädd för att sladda. Därför har jag faktiskt aldrig ens kört en moped men jag älskar att åka motorcykel och ljudet är helt underbart. Jag har alltid velat ha en supercool retro vespa men egentligen vet jag inte om det är för mig.
När jag såg på Top Gear idag så påmindes jag om att när jag och Marcus var i Rom så upptäckta jag det kanske bästa mellantinget mellan en liten bil och en snygg retro vespa. Nämligen en fiat 500!
Visst är den snygg! Jag älskar retro linjerna och att den är så liten och nätt. Den här bilen hade inga problem med Roms smala gränder, och om det inte var nog så kommer den i en massa fina pastel färger t. ex. den här fina vintage gröna färgen från 60-talet.
Om man kan bortse från den sliskiga italienaren så är den himla fin i den här blå färgen.
Som vanligt är den inte lika underbar som sin föregångare men i den nya får man faktiskt plats med folk där bak!
Ni stilmedvetna citybor må förstå varför detta är min älsklings bil just nu men för er andra kan jag kanske trösta er med att den här Ford GT40:n var min älsklingsbil under hela gymnasiet och att jag fortfarande tycker att den är fantastisk!
Under ett fikonträd som jesus inte gillade 