Ingen vidare natt

Oj det blev ett långt bloggavbrott, sånt som händer när man är sjuk i två veckor!

Imorgon eller snarare nu fyller jag år. Tyvärr ligger jag inte vaken tack vare fjärilar i magen och förväntan inför presenter. Istället ligger jag vaken med ont i magen för att jag inte kan dämpa den växande stressen inför vad jag ska göra i sommar. Har egentligen ett jobb men tror tyvärr inte jag kommer trivas så bra där, tror det kan bli alldeles för långtråkigt. Kom på att jag kanske vill ha mitt gamla jobb men är rädd att jag missat chansen. Usch varför måste det vara så krångligt! Vet ju samtidigt att detta är lite av ett lyxproblem, många har ju svårt för att hitta något jobb alls men hav blir bara så uppjagad!

Nej ny får det vara nu ska jag sova och drömma om tårta och fina packet!

Jag vill inte, det får inte hända!

__

Jag sitter och gråter framför datorn. Jag ber till Gud.

Det får inte hända, jag orkar inte läsa mer!

__

Hur står man ut med att veta att ens röst ledde till detta?

http://www.nyasjukforsakringen.se/?page=0

Jag vill inte behöva leva i ett samhälle där myndigheter spottar sjuka i ansiktet och folk tycker det är ok.

Hur kan man ens överväga att rösta på människor med en sådan förskräcklig människosyn?

__

____

Orkar du läsa?

Orkar du se?

Vill du ha det så här?

TA DITT ANSVAR!

PÅ SÖNDAG ÄR DET DAGS!

RÖSTA FÖR MEDMÄNSKLIGHET OCH SOLIDARITET!

__

____

To be or not to be me

Igår va jag hos några nära vänner och hängde, kollade hockey och pratade. Vi är nämligen rätt nära allihopa och tyvärr har vi lyckats fastna i en rätt hård jargong som alla är rätt trötta på men som visat sig vara väldigt svår att släppa. Vi har pratat om de lite av och till men nu va 4 av 5 med och vi hade en ordentlig diskussion som jag tror och hoppas ska gör det lättare att hjälpa varandra att sluta. För som vi sa så är vi alla tillräckligt stressade, trötta och fula med tankar och funderingar att vi behöver en lugn vrå och inte mer påfrestningar.

Men när vi pratade så kom det upp att man ju inte alltid uppfattas som man själv vill eller tror man ska uppfattas. Det är en rätt självklar grej men som i alla fall jag tycker är rätt jobbig. Jag brottas rätt mycket med att jag känner att jag allt för ofta inte lyckas förmedla den del av mig själv som jag önskar folk såg… Vilket i sig gör mig väldigt självmedveten och obekväm, jag får jättesvårt att slappna av i sociala sammanhang. Jag känner då att hur jag än gör blir det fel, antingen känner jag mig missuppfattad eller så känner jag mig konstlad och obekväm.
Min vänner som känner mig bättre dem ser ju mer av alla sidor och där funkar det men det är det här med nya människor och första intryck…
Ja ja de är väl inte helt lätt men man fårväl försöka på nått vis.

The rest of your life starts now…

Das Boot

Om sådär två veckor ska det bli syntfestivalkryssning! (?) Ska åka med Fredrik, Emile och hennes polare Hanna så de kommer ju bli assome men faan vet vad jag ska ha på mig för att inte se ut som den dumma sthlmaren med nollkoll? Älskar för övrigt komiken i att Fredrik och Emile redan börjat spekulera i om våra räddning odds blivit bättre iom att det kommer vara kända artister ombord? De verkar tro att oddsen för fylla och båtens undergång är så gott som identiska :)

Dem senaste dagarna eller egentligen veckorna har jag av olika skäl tänkt en hel del på det här med riktigt ärliga, djupa samtal. Allt för ofta blir det rätt ytligt umgänge, och jag kan känna att jag hoppar över visa tankar eller ämnen.  Jag vet inte riktigt varför jag gör det, pratade med vår församlingspedagog om kontrollbehov och det kanske har med det att göra. Samtidigt kan jag uppleva att det blir lite av en balansgång där hellre är tyst än ramlar. Å ena sidan vill jag inte dränka folk i mina tankar och problem, jag har själv varit den som fick höra/bära för mycket och det vill jag inte utsätta andra för. Å andra sidan så är jag nog lite rädd för min egna känslor. Vilket ju säkert har att göra med att jag inte släpper ut dem så ofta. Men jag upplever att när jag börjar tänka för mycket så bara blir jag så tom eller sorgsen eller så att jag får panik och det är så otroligt obehagligt och jobbigt att det är jag rädd för att hamna i. Det känns tråkigt för dels mår jag ju dåligt av att inte prata om saker som ligger och skaver i huvudet. Men sen så vill jag ju även vara öppen och ärlig med mina vänner. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det här men jag tänker att jag ska börja försöka prata lite så kanske de blir lättare sen…

Tiden flyger förbi

Insåg igår kväll att det gått hela två månader sen jag sist skrev här! Då var hela jag fylld av stress och oro, så det är med glädje jag meddelar att det blev värre innan det blev bättre men det blev bättre. Mycket bättre!

Just nu sitter jag i min första bostadslösning, sovrummet i 3an som jag nu i snart 1½ månad delat med en tjej som heter Ida medan hennes pojkvän är i Rwanda och skriver C-uppsats. Eftersom detta va en tillfällig lösning Thomas kommer nämligen hem om sisådär 4 veckor men som det ofta är så fort det släpper så brister dammen! Två veckor efter jag flyttade in här hos Ida så va det dags för reccegasquen på ÖG (mer om nationsval strax) där jag i bostadslotteriet lyckades vinna mig ett korridorsrum med eget badrum precis bredvid bästa ICAn! Mina glädje skrik har tydligen satt spår i många (:

Ja men som ny student va det en hel del annat man också oroade sig för men det har faktiskt gått riktigt bra. Jag har träffat underbara människor, fått en super trevlig fadder som bjuder mig på fest och lånar ut massor av kurslitteratur (resten har jag lyckats låna så hittills har jag bara köpt en bok och de va i andrahand!), fått hit min cykel och skaffat fin fina lampor till den (även om jag lyckats få punka men nu är den lagad), hittat en jätte rolig gospelkör att sjunga i, en mässa och ett alternativ till KU att gå på, pengarna räcker och kursarna är super trevliga (även om det som alltid finns några oddjobs)! Så just känns det riktigt riktigt bra! Jag trivs verkligen i Uppsala och det känns som om jag både fått en rutin och hittat ett sammanhang och det är så sjuk skönt! Visst ska det bli lite nervöst att flytta nästa helg man vet ju inte på förhand hur dem man ska bo med är men samtidigt ska jag få nått som är mitt alldeles egna! Och visst är skolan annorlunda från England men precis på det sättet jag önskade mig! Folk vågar prata och tentorna är begripliga. Vi har faktiskt redan hunnit skriva 2 av teminens 5 tentor och det gick iaf riktigt bra på den först. Så det va jätte kul, hoppas bara att det håller i sig terminen ut!

Aja nu måste jag spring ska hinna borsta tänderna innan jag ska cykla bort till dagens föreläsning. Det är Gösta så det vill man inte missa, det kanske blir strupsång idag igen!
Ha de gött, så ses vi snart för mer nations info, det glömde jag ju.

Lägenhets letandet fortsätter…

Har nu ägnat en stunds bön åt att be att till Gud att vi ska få nån av de lägenheterna vi anmält intresse för genom bostadskön. Hoppas värkligen innerligt att vi får en lägenhet snart. Vore så himmla skönt att veta att man har nånstans att bo, även om inflyttningen till dessa är först 1a okt så vore de såå skönt för Hanna’s mamma har sagt att jag kan få bo hos dem ett par tre veckor och då kan jag börja terminen i lugn och ro ytan att behöva springa runt och jagga bostad och va ass stressad över det.

Det finns ju liksom tillräckligt mycket annat att oroa sig för. Kommer jag få pengarna av CSN, isf när, vad händer om jag inte får dem, vad kostar kursliteraturen, var får jag billigast tag på den, kommer vi få en lista med de vi måste versus de vi borde ha, hur ser mitt schema ut, ska jag börja leta jobb nu, hur mycket hinner jag jobba, orkar jag jobba i sthlm visa helger?, kommer jag trivas med mina kursare, kommer jag hitta nya vänner lätt, vilken nation ska jag gå med i, va händer om jag inte trivs i min nation, kan jag byta, gör folk det, hur kommer lektionerna vara, kommer dem skilja sig mycket från dem i england, kommer de vara en massa fanatiker i min klass, hur ska de gå för Hanna, hittar hon nån bra kurs, hur ofta kommer jag vilja åka hem, hur mycket missar jag om jag åker hem var 3je helg, kommer jag ha råd att åka hem så ofta jag vill, kommer jag ha hemlängtan, vad ska vi ha för elbolag, ska vi ha tv, ska vi isf betala tv licensen eller chansa, vad händer om man inte betalt och åker ditt, hur och när ska jag få ditt min cykel, kostar de extra att ta den på tåget isf hur mycket, kan vi ta den på bil taket, om vi (hoppas hoppas hoppas de inte blir så) inte hittar en lägenhet i tid hur mycket ska jag ta med till Hanna, hur kommer de va att bo där, om vi inte hittar nått (hoppas verkligen inte de blir fallet) vad ska jag göra då, vad ska vi ha för bredband, hur ska i lösa hushållskontot, ha en cash burk eller ett typ ica kort, hur ofta ska man frosta av en frys, kommer vi ha en stor frys, ska vi ha inflyttningsfest, vilken typ av fest, vem ska bjudas, en för familj i typ fika stil och sen en för vänner i mer fest stil men inte för röjigt så grannarna blir arga, ska man ha hejhej fika för grannarna, tänk om grannarna är hemska, hur ser man till att ens polare inte festar för mycket på ens fest, ska den va lite tidigt eller ska polarna från sthlm få sova över, hur ska de gå till?

Ja faan de e en del som snurrar i huvudet… Önskar bara att lägehet och pengar situationerna kunde lösa sig på ett bra sätt rätt snart så man kan få slappna av lite!